Efter lite mindre än nitton år efter den första boken, upptäckte jag anledningarna till attackerna.

Även om de kunde ha motiverats och finansierats av en kyrka eller staten, var detta inte fallet.

Den dolda hemligheten bakom de nitton årens attacker var forskningsbidrag.

Inga hade funnits tillgängliga under mina dagar. Men efter kriget organiserade psykologi- och psykiatrikergrupper 1948 en verksamhet för forskningsbidrag genom internationella organisationer. Regeringar bidrog med otroliga summor åt dem för otroligt små resultat, och till och med olagliga eller oärliga resultat från experimentering på människor.

Mitt arbete, när jag nu sätter ihop bitarna, betraktades, jag vet inte hur, som ett hot mot sådan anslag av bidrag. Det betraktades också som ett hot mot inkomster för sjukvården. Under flera år antog jag att det senare var det dominerande. Men detta är inte sant. Jag har sett fördelningarna och listorna över de som fick sådana bidrag.

Det var inget fel i att godkänna forskningsbidrag. Men att göra det som en vetenskaplig aktivitet , till personer som är outbildade i varje vetenskaplig metodik eller norm har varit ett allvarligt misstag. Till skillnad från biologen, kemisten och andra vetenskapsmän vet psykologen och psykiatrikern inget om den vetenskapliga metodiken, kan lite eller ingen matematik och har ingen av den grundläggande skolning som håller samman vetenskapsmän. De är utbildade i auktoritära ämnen och deras attityd är helt och hållet auktoritär.

Bidragen används inte till verklig forskning utan betalas helt enkelt ut till deras vänner. Jag har dokumenten för detta.

Under nitton år har denna mångmiljonflod av dollar över världen använts för att attackera varje oberoende forskare, och för att framföra de galnaste planer för politisk kontroll som jag någonsin granskat. Jag skulle inte göra ett sådant påstående utan att ha dokumenten till hands, skickade till mig av läkare som inte heller tycker om dem.

Därför drar jag slutsatsen att det är ett allvarligt misstag att finansiera outbildade och okunniga personer med obegränsade forskningsbidrag, vilket i sig kan bli ett litet, individuerat område som vildsint försvaras och som är mycket ödesdigert för omgivningen.

De humanistiska ämnena har inte hållit jämna steg med naturvetenskaperna, därför att det inte fanns några verkliga vetenskapsmän inom de humanistiska ämnena. De grundläggande regler och normer som fanns hos naturvetenskapsmännen saknades.

Ändå beror hela den sociala ordningen – för framåtskridande – på att de humanistiska ämnena tar igen sin förlorade tid. Men den atmosfär som forskningen måste göras i, har inte förändrats mycket sedan Hegels tid.

Jag har arbetat seriöst och produktivt inom det här området, förvägrad alla bidrag, och kämpat mot en groteskt överfinansierad opposition.

Samhället i stort motsätter sig inte framsteg inom det här området. Kyrkorna gör det inte. Men regeringarna, pådrivna av de inkompetenta ”auktoriteterna”, har attackerat alla framsteg av seriösa personer som bedrivit grundläggande forskning.

Få är de som haft modet eller kraften att stå emot sådan opposition och samtidigt fortsätta med sitt arbete.

Kampanjen att misskreditera allt sådant arbete misskrediterar på samma gång dess möjligheter och avskräcker verkliga vetenskapsmän.

Under min tid har jag sett läkaren, dr Wilhelm Reich, som forskade i små energier i sinnet, dödas av USA:s FDA, pådrivna av överfinansierade intressen. Jag har sett andra bli ondskefullt angripna för försök att föra kunskap inom de humanistiska ämnena framåt.

Jag ber inte om och har inte behövt forskningsbidrag på ett tag.

Jag har gjort ett framsteg på det här området. Det har tagit trettioåtta år av hårt arbete. Det är framgångsrikt. Det kan underkastas de vanliga vetenskapliga testerna och kontrollerna. Det har testats gång på gång av kompetenta personer. Det finns femtiofem axiom, det finns en betydande mängd data för tillämpning, det finns över sexton miljoner ord av samlat material.

Ibland anklagas jag för att undanhålla data. De finns där för allmänhetens och yrkesmäns användning. Men då jag erbjöd det till USA för att öka vetenskapsmäns IQ och halvera piloters reaktionstid, blev vårt Washingtonkontor utsatt för en razzia av hamnarbetare med dragna pistoler som utgav sig för att vara federala poliser, och förutom en Wheatstone-brygga [elektrisk krets för mätning av motståndet i ett elektriskt flöde, ö.a.] som vi använder beslagtogs böcker.

Jag har pressats att ta till mycket ovanliga medel för att avancera forskningen.

Detta är en kort redogörelse om varför det inte förekommit någon verklig vetenskaplig aktivitet inom de humanistiska ämnena. En vetenskapsman inom naturvetenskaperna skulle finna det kaos, den inkompetens, den oärlighet och det motstånd som finns inom dessa ämnen ofattbar.