”Det är inte människans drömmar som sviker henne”, tillkännagav L. Ron Hubbard år 1969. ”Det är bristen på den know-how som krävs för att få dessa drömmar att bli verklighet.” Enbart av den anledningen har ”hela nationer, för att nu inte tala om kommersiella företag eller grupper eller samhällen, i årtionden famlat omkring i total förvirring.”

Konsekvenserna av detta stirrar oss varje dag i ansiktet i form av tidningsrubriker: förlamande penningbrist, betungande skatter och sviktande företag. T.o.m. i det välmående USA lever idag mer 37 miljoner människor under existensminimum. Det är följaktligen inte för inte som L. Ron Hubbard ytterligare förklarade: ”Människans lycka, och företags och staters bestånd, är uppenbarligen beroende av organisatoriskt kunnande.”

Om man verkligen förstod hur individer fungerar optimalt – deras behov, deras strävanden och orsaken till deras misslyckanden – skulle man naturligtvis också förstå hur grupper av individer fungerar optimalt. Det var från denna utgångspunkt som L. Ron Hubbard angrep problemen rörande hur vi samarbetar med andra – han gjorde det inte med administrativa knep eller auktoritära bestämmelser, utan med en unik medkänsla i sin syn på grupper såsom individer förenade av ett gemensamt syfte.

Allt som allt arbetade L. Ron Hubbard under mer än tre årtionden med att utveckla och systematisera den administrativa policy som Scientologi-organisationer följer. Denna policy härstammar från de fundamentala lagar, som styr allt mänskligt beteende och sålunda utgör en samlad kunskap som har samma betydelse för grupper som hans skrifter om Dianetik och Scientologi har, när det gäller rehabiliteringen av en person som en andlig varelse. Före utvecklandet av Dianetiken och Scientologin kände ingen till principerna för hur det mänskliga sinnet fungerar. Lika litet kände man till de principer som skapar en framgångsrik grupp.